Swedish Arabic English German Hebrew Turkish

Om assyrier

Historia om assyrier
  ASSYRIER – ETT FOLK I EXIL
Assyrier är benämningen på en kristen minoritet som har sitt ursprung i Mellanöstern och betraktar området i sydöstra Turkiet, norra Syrien, västra Iran och norra Irak som sitt traditionella hemland. Assyrierna är numera skingrade över hela världen, huvudsakligen som ett resultat av förföljelse och förtryck genom tiderna.

Historisk bakgrund
Assyriernas historia och civilisation började för mer än 6000 år sedan i Mesopotamien, landet mellan floderna Eufrat och Tigris.

Denna kultur och historia har formats av assyriernas förfäder: sumerer, akkadéer, babylonier och assyrier. Kulturen som föddes och utvecklades i Mesopotamien har tillhört de äldsta och mest utvecklade i världen.
Den har skapat kilskriften, sysslat med astronomi, matematik, medicin, metallteknik etc. Kända uppfinningar som härrör från Mesopotamien är kilskriften, hjulet, kanoten/båten, kalenderindelningen, vinet, ölet, m.fl.. Genom utgrävningar som gjordes på 1850-talet (under ledning av Henry Layard) har man i Assurbanipal´s kungliga bibliotek i staden Nineve (idag benämnd Mosul) funnit över 40.000 lertavlor som innehåller bl.a. verk över levnadsöden, historier, kunskap om många vetenskapsområden.
De äldsta och kända lagarna stiftades av kung Hammurabi på 1900-talet f.Kr. med 282 lagparagrafer.Den första centrala staden utvecklades genom tidens gång till ett stort imperium från 1300-talet f. Kr. och många hundra år framåt till Nineve´s fall den 28 augusti 612 f . Kr.

Staden Babylon föll år 538 f .Kr.
Efter assyriernas fall och fram till Kristi födelse levde det assyriska folket underkuvat och under svårt förtryck av bl a perser, greker och romare på grund av sin etniska, språkliga och kulturella tillhörighet. När kristendomen, en lära som manar till fred och godhet, förkunnades anslöt sig majoriteten till den nya läran och bildade så småningom en stark kyrkoorganisation som kom att få en stor makt i världsliga och religiösa frågor.
Den kristna kyrkans historia känner inte till någon annan kyrka som har förföljts och förtryckts i så stor skala som den assyrierna bekände sig till. Kyrkan mobiliserade hela folket att försvara och dö för denna religion. I århundraden spelade vår kyrka en viktig roll för kristendomens spridning som genom dess missionärer nådde ända till Indien och Kina.

År 505 e.Kr. delades kyrkan efter motsättningar om hur man skulle tolka de kristna teorierna. Efter ytterligare splittringar under historiens gång finns idag följande kyrkor representerade bland assyrier: Syrisk ortodoxa (med säte i Syrien), Kaldeiska katolska kyrkan (med säte i Irak), Syrisk katolska kyrkan ( med säte i Libanon) och Östassyriska kyrkan (med säte i Irak).
Förföljelse och förtryck
Förföljelsen och förtrycket mot den assyriska gruppen har under historiens gång fortsatt oavbrutet. Arabernas erövring av Mesopotamien på 600-talet ledde till att många assyrier övergick till Islam för att komma undan döden, skatter och förtryck. På 1400-talet kom mongolerna till området och utsatte assyrierna för systematiska förföljelser. Byar brändes, kyrkor och kloster vandaliserades och människor mördades hänsynslöst.

I modern tid har det assyriska folket drabbats av tre blodiga massakrer. År 1843 dödades en femtedel av den assyriska befolkningen av kurder ledda av den kurdiske ledaren Bader Khan.
År 1915 deklarerade den dåvarande osmanska regimen ett heligt krig mot de kristna i landet, i huvudsak assyrier och armenier. Under den grymma och skoningslösa massakern som följde mördades nära en halv miljon assyrier. Folkmordet, som i assyriska folkets mun går under benämningen ”Svärdets år” (Seyfo), var planerat av regimen och utfördes med hjälp av lierade kurder. Utåt uppgav man att man ville deportera den kristna befolkningen till Syrien. Så fort man hade samlat människorna skiljde man män och pojkar från de övriga (dessa sågs aldrig mer) och resten fick, till fots och utan mat eller vatten, gå under flera dagar och veckor över öknen där större delen av de dog under färden. De som var kvar i sina städer, byar och hem massakrerades skoningslöst varpå större delen av de dödades.
Idag skulle man använda sig av de nuförtiden vedertagna begreppen ”etnisk rensning” och ”folkmord” för att beskriva händelserna.
Den 7.e augusti 1933 utplånades och plundrades över 60 byar i Irak på order av den arabisk-irakiske generalen Bakir-sidqi. Blodbadet går under benämningen ”Similimassakern”.
Förutom dessa tragedier fick assyrierna i sin vardag utstå våld, hotelser och mord, plundring och förstörelse av egendom, diskriminering i arbetslivet och i utbildningsväsendet, o.s.v.

Exodus- Utvandringen
De många krig och ständiga omvälvningar som drabbade Mesopotamien där assyrierna hamnade i kläm mellan olika intressen och vilka ofta medförde att den assyriska befolkningen fick fly till närliggande länder/ områden för att söka en fristad. En sådan utvandring, som skedde till fots och under svåra umbärande där många fick sätta livet till, blev antingen permanent eller så flydde man vidare mot nya mål. De som valde att stanna kvar utsattes för mord, systematisk förföljelse och hade sämre villkor än majoritetsgruppen. Det var därför vanligt att många assyrier för att få bättre levnadsförhållanden eller under tvång konverterade till Islam. Detta innebar att man därmed också förlorade sin etniska tillhörighet.
På sås sätt minskade den assyriska befolkningen i Mesopotamien som alltmer blev decimerade och marginaliserade i de samhällen de levde i.
Minnet av folkmorden, förtrycket och diskrimineringen från de muslimska majoritetsbefolkningen, samt våldet och de svåra levnadsförhållandena bidrog slutligen till att assyrierna inte fann något hopp att stanna kvar och valde istället att utvandra i stora skaror.
Tidigare skedde flykten till närliggande områden och länder. Men i takt med att färdkommunikationerna utvecklades var det möjligt att ta sig till allt avlägsnare delar i jorden. Idag finns de utvandrade assyrierna utsprida till stor del i Amerika, Europa, Ryssland och i Australien. Utvandringen har medfört att assyriernas tidigare etniska, sociala, kulturella och religiösa organisation sönderslagits till grunden. I exilen har man fått bygga upp nya organisationer som ser till gruppens olika intressen.

Assyrierna i Sverige
Till Sverige kom de första assyriska flyktingarna sommaren 1967 på begäran av FN:s flyktingkommissariat och Världs kyrkorådet. Tillföljd av kriget som utbröt mellan Turkiet och Cypern 1974 under ledning av dåvarande premiärminister Bulent Ecevit började förföljelser och trakasserier på nytt ta fart mot assyrierna och under samma period och inpå 80-talet tilltog, i stor skala, invandringen av assyrier från i huvudsak Sydöstra Turkiet (Turabdin) och från Libanon också till följd av kriget som utbröt 1975. Under 80-talet och 90-talet har majoriteten av de invandrade assyrierna kommit från Irak, Syrien och Iran. 1975 beslutade, efter begäran av FN:s flyktingkommissariat och Världskyrkorådet, den svenska regeringen att ta emot drygt 200 assyrier från Libanon. Skälen som uppgavs var att de var en statslös kristen grupp.
De förvägrades medborgarskap i Libanon och eftersom de inte kunde återvända till Syrien , Turkiet eller Irak där förhållandena inte var så goda ville man hjälpa de att komma till länder med hög levnadsstandard och som dessutom behövde arbetskraft.
De förvägrades medborgarskap i Libanon och eftersom de inte kunde återvända till Syrien , Turkiet eller Irak där förhållandena inte var så goda ville man hjälpa de att komma till länder med hög levnadsstandard och som dessutom behövde arbetskraft. 1976 kom den första gruppen, 205 personer, till Sverige och förlades till en AMS förläggning i Alvesta. Efter undervisning i svenska och samhällsorientering slussades gruppen till mindre kommuner och orter där man kunde erbjuda bostad och arbete. Det här var en kollektiv överföring av människor och skedde vid ytterligare fyra tillfällen under åren 1972-1976 från Libanon.
Den assyriska invandringen till Sverige har skett på tre sätt. Förutom den kollektiva överföringen, enligt ovan, kom många assyrier till Sverige genom anknytningsfall där sökande tog emot familjemedlemmar eller släktingar.

Det tredje sättet skedde i form av en spontan invandring vilket tilltog dramatiskt under mitten av 70-talet. En stor våg av assyrier kom från främst Sydöstra Turkiet/Turabdin och en del från Syrien, Irak samt en del från Västtyskland. I samband med detta började de svenska myndigheterna och massmedia debatter huruvida man skulle betrakta gruppens skäl att få stanna i Sverige. Man tillsatte bl.a. utredningsgrupper och gjorde parlamentariska besök i områdena . Detta resulterade i att man beslutade att införa ett tillägg till flyktinglagen, där en ny kategori flyktingar definierades. De blev B-flyktingar eftersom de inte fullt motsvarade definitionen för A-flyktingar.

Det dröjde inte länge innan kolonier av assyrier uppstod i de större städerna. Ända från början blev Södertälje centrum för assyrierna där majoriteten bor idag. Andra orter som samlat stora skaror assyrier är

 

Storstockholm-området, Eskilstuna, Västerås, Nyköping/Motala, Norrköping, Örebro; Jönköping, Skövde, Borås och inte minst Göteborg. Skälen var trygghetskänslan man fann i gruppen, social samvaro och gemenskap samt hjälp och stöd i anpassningen. Uppkomsten av de kulturella och religiösa institutionerna bidrog i hög grad också till detta. Antalet assyrier i Sverige uppgår till c:a 60.000 personer. Det är svårt att fastställa exakta antalet eftersom assyrierna kommer från olika länder och registreras i Sverige efter det medborgarskap man har vid inresan. Majoriteten är bosatta i storstadsregionerna, framförallt Stockholm med omnejd, Göteborg, Norrköping och Västerås.
Namnkonflikten
När strömmen av nyanlända assyrier skulle börja registreras i Sverige ställdes de svenska myndigheterna inför ett nytt problem då man uppgav olika benämningar för sin etniska nationalitet.
Efter en lång debatt , bl.a. utredning av forskarexpertis, beslutade man att använda den dubbla benämningen Assyrier/Syrianer för att beteckna gruppen, vilket används än idag.

Grunden till konflikten handlar om vilken nationalitet man anser sig stå för. De som valt att kalla sig för Syrianer hävdar att de härstammar från Araméerna och valt den kyrkliga benämningen som identitetsmarkör. Benämningen Syrianer är en direkt översättning av turkiska och arabiska ”Suryani” till svenska. Assyrierna hävdar att de är ättlingar till de forna assyrierna som under lång tid dominerat och präglat den Mesopotamiska kulturen. Namnstriden bottnar också i kampen mellan kyrkan, som under lång tid haft den profana och religiösa makten över folket, och den assyriska rörelsen som menar att kyrkans roll skall vara annan än i hemländerna. Man vill skilja på religion och politik.

Källor: P. Halva. Om de syriska (assyriska) kristna
Stefan Andersson: Assyrierna
Johanon Kashisho: Assyrierna vilka är vi?
Assyriska föreningen i V. Frölundas dokumentation.
Assyriska föreningen i Bergsjön (N. Garis) 

 
Anslagstavla

a

 
Förerningar (Göteborg)
Assyriska VF Frölunda
Hammurabi Frölunda
Assyriska BK Frölunda
Ishtar Hjälbo
Ashurpanibal Kortedala
  Bergsjön Bergsjön
 
Webbtv