Swedish Arabic English German Hebrew Turkish

GABRIEL ASSAD


SKAPAREN AV MODERN ASSYRISK MUSIK
Reportaget gjordes när den assyriske musikern och kompositören Gabriel Assad var fortfarande i livet. Vid 18 års åldern skrev han sin första sång. Totalt skrev han ca. 60 sånger. Han ägnade större delen av sitt liv åt musiken. Trots att han levde under mycket svåra omständigheter, fortsatte han att uppfinna och utveckla assyrisk musik.

Gabriel Assad var förutom musiker, även historiker. Han skrev ett flertal historieböcker om de gamla folken före Kristus. De flesta av sina böcker började han skriva i Sverige under den 3 års tid han väntade på uppehållstillstånd.

Gabriel Assad berättar om sitt liv:
Jag föddes den 18 mars 1907 i Midyat av assyriska föräldrar. Vid början av första världskriget tog min mor mig och mina två bröder med sig till Adana, där min far befann sig sedan några år. 

 

 

Vi packade våra tillhörigheter på åsnerygg och började gå till fots under en hel månadstid tills vi nådde staden Adana. På den tiden fanns inga riktiga kommunikationsmedel i Midyat-området.

I augusti 1915 förklarade Turkiet krig mot kolonialisations makterna Englang och Frankrike. I juni 1915 började de stora massakrerna mot assyrierna i Turabdin-området. En halv miljon assyrier mördades. Allmänt kallas det bland assyrierna för ”svärdets år” (seyfo). Jag var åtta år då.
Efter massakern samlade man de föräldralösa barnen i Turabdin och inrättade en assyrisk skola i Adana. Initiativtagare var den unge munken Johanon Dolabani, som också kom att leda verksamheten i skolan. I Adana fanns då ca. 1500 assyriska familjer, vars insatser blev betydelsefulla för skolans uppbyggnad. Dessutom hade vi där en framgångsrik kyrka. Vi var ca 200 elever som fick undervisning på assyriska halva dagen och franska resten av dagen. Bland våra lärare kan nämnas, förutom Dolabani, Abrohom Hakverdi, Poul Shlemoun Kasjerjo, Hanna Aron från Urfa m.fl.

Första gången som jag kom i kontakt med musiken var när vi hade fått en armenisk musik lärare som började med DO…Re…Mi… Kort efteråt, 1921, upplöstes emellertid vår skola, då samtliga minoriteter i Adana flyttade utomlands. Fransmännen hade lämnat Turkiet och Kemal Ataturk kom till makten. Jag minns när han predikade på gator och torg att vi skulle stanna kvar och leva ett broderligt liv med turkarna. Vi skulle glömma det förflutna. Men vi vågade inte lita på hans ord. Därför lämnade alla greker, assyrier och armenier staden för gott.

Dolabani inpräglade hos de flesta eleverna en etnisk känsla och sökandet efter vår egen identitet. Han blev alltså inspirationskälla till mina senare aktiviteter och folkliga sånger.

Vår familj flydde 1922 till Damaskus, där vi hade en del släktingar. Jag var 15 år då. Där i Damaskus ville min far att jag skulle gå i skolan för att lära mig arabiska, men jag tyckte att jag var för gammal för att läsa med 8 åringar. Därför valde jag att börja arbeta och tjäna pengar i stället. Jag började hos en skräddare och sedan gick jag över till byggnadsarbete. Så fort jag hade råd gick jag och köpte en fiol. Jag började ta musik lektioner hos en armenier i Damaskus. Han lärde mig att spela efter noter. Det blev min första riktiga start inom musiklivet. Jag betalade min lärare, Agob Köftedian 20 öre för varje lektionstillfälle.
1926 åkte jag till Beirut för att fortsätta mina musikstudier där. Idén till min allra första sång fick jag en dag 1926 när jag stod vid kajen i Beirut och betraktade de passerande båtarna: ”Åthuroye, hö mtoth elfan…”
Några år senare plågades jag åter nationalkänslan. Jag skrev då: ”Motho dilan, menekh msakenan..”

Strax efteråt skrev jag: ”Bnayö dmotho, tav nethkanash..”

Mellan åren 1927 och 1930 började jag, vid sidan om mina egna texter, tonsätta Johanon Dolabanis sånger. Han hade lärt oss alla sina sånger i Adana, men använde utländska melodier. Jag gjorde om flertalet av dessa melodier och gav de mina egna tonsättningar. Bland Dolabanis sånger kan nämnas:
Aykanö lam bnayo dmotho..
Yauno betdabro..
Åthuroyono nasiho..
Qol forhotho meshitma..
Shalito fshito moryo..
En shofron Inosh sohrotho.. m fl m fl
1930 dog vår store läromästare Naum Faik i Amerika. Hans kollega och gode vän Johanon Dolabani blev djupt sårad och sörjde sin vän. Han uttryckte sina känslor i en dikt som jag tonsatte: ”Shifouro wo raum kolo…”
Mellan åren 1931 och 1936 arbetade jag i Tabaria i Palestina. 1933 började det assyriska upproret mor Iraks regering för att åstadkomma självstyre. Engelsmännen, hos vilka tjänstgjorde tusentals assyriska soldater, hade lovat assyrierna självstyre i området. Detta visade sig emellertid vara ett falskt löfte och grovt svek, som ledde till tusentals assyrier mördades. Man tog ingen hänsyn till varken barn, kvinnor eller äldre. Engelsmännen hade utrustad irakierna med tunga vapen och flyg som bombarderade de assyriska byarna i området Pech-Khabour och Simili.
När jag i Tabaria hörde vad som hände, plågades jag av medkänsla och började skriva fyra kampsånger under samma dag:
Lig nerde I´aro d´åthur..
Åth kmö råmat b´aynay….
Ho dönho shemsho…
Söhde d´åthur…
1936 återvände jag till Damaskus och där träffade jag Elias Perly, som hade kommit från Amerika. Han hade uppdraget att förena de splittrade assyrierna. Han var för övrigt en god vän med Naum Faik och Sanharib Bali.

Vid ett besök som vi gjorde tillsammans till de assyriska flyktingarna från Irak, greps han av de franska militären och förvisades till Palestina. Maroniterna som inte gillade honom anklagade honom för att vara en amerikansk spion. Militären sökte mig också men kunde inte hitta mig. Elias Perly gifte sig aldrig, för att på så sätt bättre kunna ägna sig åt sin verksamhet. Han tillbringade hela sitt liv med den assyriska frågan.

I mitten av 1930-talet flyttade jag till Gozarto, för att bosätta mig permanent där. Gozarto var på den tiden oroligt. Fransmännen upphetsade assyrierna i området till ett uppror mot Syriens regering.
På väg dit med en lastbil fullastad med trävirke, skrev jag en slags folklig sång för Gozarto. Jag komponerade den efter virkets takt, när lastbilen skakade: ”Åthuroye! Tv nizal l´Gozarto.”
Väl framme i Kamishli skrev jag: ”Bnay Gozarto ba´v l´hirutho..”
Sedan dess har jag varit fast bosatt i Kamishli. Där träffade jag bland andra Johanon Salman. Han hade skrivit en dikt och bad mig tonsätta den:”Monaw qvoro drabou….”

Salman var en mycket lärd och upplyst man, som kämpade med all sin kraft för att upplysa sitt folk och bevara sitt språk.
1953 gav Gabriel Assad en liten sångbok i Aleppo. Johanon Kashisho som hjälpte till med rättelse och sammanställning skrev bokens förord. Han skrev så här.

”Som vår förste store musiker har Gabriel Assad tonsatt samtliga texter, somdelvis hör till honom i boken. Han har tillbringat ett kvarts sekel av sitt liv för att uppfinna och utveckla assyrisk musik. Han är onekligen skapare av den moderna assyriska musiken. De vise har sagt: musiken tillfredställer själen och hjärnan.

Shakespeare har sagt: musiken är jämställd med änglar:
Vi måste verkligen uppmuntra G. Assad att fortsätta sin framgång”
Malfono Gabriel fortsätter berätta om sitt liv i Kamishli..
På 30- och 40-talen började vi öppet upplysa vårt folk om sin identitet och den assyriska frågan.
Möjligheterna för våra aktiviteter minskade dock i och med att fransmännen lämnade Syrien 1946. Då tog araberna över och slog ner alla motståndsrörelser. Vi tilläts inte längre använda benämningen ”assyrier”, då man ansåg att den hade en nationell klang.
Sedan dess har våra resurser alltjämt varit knappa. Min sångbok 1953, blev censurerad och allt som hette assyriskt ersattes av syriskt. Av mina dryga 60 sånger kunde endast ett 10-tal publiceras. Samtliga assyriska skolor stängdes. Försök gjordes också att avstänga även våra kyrlor, men misslyckades.

Senare på 70-talet började vår musik och kultur åter se dagsljus. 1974 gav jag ut en singelskiva.
Förnärvarande håller Gabriel Assad på med att skriva noter till våra kyrkliga hymner som är samlade i boken ”beth-gazo” från Mar Afrems tid.

Tidigare publicerad i Hujådå 1983 

 
Anslagstavla

a

 
Förerningar (Göteborg)
Assyriska VF Frölunda
Hammurabi Frölunda
Assyriska BK Frölunda
Ishtar Hjälbo
Ashurpanibal Kortedala
  Bergsjön Bergsjön
 
Webbtv